P & T i sjöar och vattendrag - Kompensationsfiske.


Hedströmmen Bernshammar 23 maj 2008

Den här fiskedagen började med det svåra valet om vi skulle testa fisket trots att vattnet stod lågt och många delar av strömmen var ofiskbara. Men alternativet var lite för långt bort och det var lite för dåligt med vatten även där, enligt fiskekortsförsäljaren till och med sämre än i Bernshammar.
Efter lite fika och snack om flugor, tafsar linor och ja ni vet...det vanliga! så påbörjade vi fisket. Jag tog mig ner en bit längs strömmen och fiskade av de någorlunda djupa delarna av ån raskt för att ta mig ner till den lite bredare delen av strömmen. Väl där var vattnet väldigt lågt och det var knappt idé att fiska av sträckan men jag gjorde ett försök som inte gav nåt - annat än kossorna skrämde mig halvt ihjäl när de kom rusande bakom mig.

Så det blev till att traska upp igen. Bara för att se att farsan under tiden tagit sig ungefär 150 meter - dax för fika. Efter fikat gjorde vi gemensam sak av fisket och gick ner till det bredare partiet, men vi gav snart upp när det inte gav nåt!
Efter lite vila och 3 avverkade timmar utan nån action som är värd att nämna var det hög tid att plocka fram askarna och försöka finna det som de få vakande fiskarna käkade. Jag valde en stor slända och far min en cork fly. När vi satt där såg vi en och annan fisk som vakade som vi kastade på men ingen ville ta våra flugor, och vi gav upp - det var ändå bara smått!
Farsan försvann i väg och jag började fisk av vattnet på väg upp mot bilen, när jag kommer upp en bit ropar farsan att han har fått en och jag replikerar med den vanliga "vad tog den på?" och "Europatolva!" till svar. Jaha, tänker jag och börjar leta igenom askarna.....suck inte en enda E12 i asken, vilken amatör man är...en av de flugor man bara MÅSTE ha i asken saknas. FAN, klumpigt!!
Farsan byter plats och jag tar över med min stora slända, några minuter senare hör jag ett nytt rop och far min står åter med böjt spö, va i h-vete...jag blir ju utklassad, nästan så jag hoppas att han tappar men icke, den sitter på land efter några minuter och jag ligger hopplöst under med 2-0 i landade över minimimåttet. Han ropar till och frågar varför jag inte får nåt, och jag skyller på flugan. Han svarar att ja men vadå, du fick ju låna en om du ville, (så dags att säga nu tänker jag...) men han hade visst frågat innan varpå jag sagt nej (på frågan om jag hade nån i asken, vilket inte var frågan...)
På med en E12 och drar några kast, inte ett liv... sätter mig ner och låter ytan vila, då börjar det dugga lite och swoof - ett riktigt brakvak! Väntar lite och lägger ut flugan så den får driva in i området strax bakom vaket, men inget...jag lägger ut flugan igen och denna gång mellan de båda strömsidorna i lugnvattnet och BAM! där sitter den. Inte världens strörsta, men den vanliga storleken i vattnet och jäklar va skönt - och på det nya spöt också.
Efter en stunds kamp är fisken landad. Jag drar en djup suck av lättnad, efter förra resan till strömmen är det skönt att inte längre vara hopplöst efter. Nu finns det plötsligt hopp! Jag sätter mig och pustar ut lite på ett fallet träd, men det finns inte tid att vila, fisken vakar och jag ligger fortfarande under med 2-1. Jag drar några kast till men inget. Jag blåser ur vattnet ur flugan så den återfår en hyffsad flytförmåga. Kastar ut igen, denna gång längre ner mot en gräsbevuxen sten och jag börjar ta hem då plötsligt - smack! ....där sitter andra och nu måste det bara bära, chans på kvittering. Denna är inte lika stor som den första men känns okej på det lilla spöt. Hon går och slår i botten och jag tänker att det här kommer inte gå vägen....sen ser jag fisken och får nytt hopp, för att i nästa sekund se den försvinna in bakom en stor sten...situationen reds ut och jag återfår mitt nyss förlorade hopp. Det är chans på kvittering, så det måste gå! ....efter några minuter är hon landad, ingen stor fisk kanske 0.6-0-8kg nånstans men med en underbar teckning, vacker!! Hon åker upp ur vattnet för att lossa kroken och får sen simma hem igen, kanske för att fångas igen av någon annan som sedan släpper henne till nästa...och nästa!
Nåväl, 2-2 och farsan har försvunnit upp till bron för att ta den där han missade precis i bröjan på dagen. Han får inget och kommer för att säga att han går till bilen. Jag har knappt blött flugan sedan jag landade den förra och känner att det måste få bli ett par sista kast. Jag ser ett jättevak en bra bit ner och försöker nå utan att behöva gå närmare, man vet aldrig vart man snubblar och skrämmer bort fisken. Att prickskjuta på distans med ett 5.6ft spö visar sig inte vara lika omöjligt som jag först trott och det går bra, men händer inget på ett par kast.. när jag sen missar lite och piskar ner flugan i ytan tar det en sekund, kanske två så försvinner den i en virvel. Jag hinner tänka JHAA! 3-2! och sen ser jag flugan komma mot mig i luften, fisken vann denna rond... jag försöker på nytt med ett tiotal kast på olika sidor av stenen, sprider dem för att försöka locka fisken till hugg..

När inget händer ger jag upp och får summera en dag som gav det mesta, sol, lite regn, en underbar dag i naturen och självklart vak, kläckningar och fin fisk. Vad mer kan man önska sig? Jo det enda jag kan komma på är lite bättre vattenflöde och mer tid att fiska, tack för denna gång Hedströmmen!

böjt spö 23 maj fiske 23 maj fiske 23 majfiske 23 majfiske 23 majfiske 23 maj fiske 23 majfiske 23 maj fiske 23 maj fiske 23 maj

Klicka på bilden för fler bilder!